Sara Carlsson

När vi hade kommit tillbaka från Aledal och GrandPrixdressyrandet, red jag Milan.
Amanda tränade för Malin med honom i fredags = genomkörare, och igår vilade han. Så hon tippade på att han antingen skulle vara underbar att rida, eller ha tränigsvärk.
Och det var nog det sistnämnda ;)

Det märktes när vi skrittade fram att det tog emot en del, för han hängde inte riktigt med de andra framför och ville inte länga på steget. Men jag gav det ändå en chans. Försökte rida igenom honom och så honom att ge efter och dressyrjobba, fast det tog emot så han var inte särskilt nöjd. Jag gav det kanske en halvtimme och det gick lite till och från, men sedan struntade jag i det och bestämde att bara låta honom röra sig igenom hela kroppen, så galopperade på i lätt sits i ett friskt tempo, samtidigt som han skulle slappna av. Och det gav resultat, för han blev mycket nöjdare mot slutet och frustade ordentligt.
Det är ingen idé att försöka rida ihop och korta en häst som har träningsvärk, utan då är det bättre att bara få galoppera igenom kroppen så att spänningarna släpper.

Rätt så skönt för ryttaren (dvs mig) också att träna balansen i stigbyglarna och styrkan i vaderna :)

Milan är en himla rolig prick att rida iallafall.


Och just det. Fick damp på stigbyglarna (kwick-out), så gick och bytte till ett par av mina JIN = mycket bättre.