Sara Carlsson

Om några veckor ungefär är tanken att Soccan ska ut på annons. Så är planen iallafall.
Det kan bli lite tidigare eller senare, beroende på hur det går.
Lite konstigt känns det allt, fast ändå inte. Jag har pratat om det/tänkt på det sen i våras någon gång. Att när hon är igång ordentligt och på gång, så ska hon säljas.

Det är en väldigt konstig känsla, för jag inbillar mig liksom att hon kommer vara kvar, trots att hon inte kommer det.
Eftersom jag inte riktigt har kommit in i det ännnu (fast jag inbillar mig att jag har det), så vet jag inte hur det kommer kännas när dagen D väl kommer.. Det får vi se. Jag blir ju inte helt hästlös, i och med att jag har Pricken, men nu när han är konvalecent så är det en annan sak. Det hade inte varit så farligt om han hade varit igång, då hade jag haft annat att tänka på och haft roligt med honom. Fast nu är det inte så.
Jag får se hur det blir helt enkelt. Hon är ju liksom min "bästa kompis" som jag känner utan och innan, som jag inte kan tänka mig ett liv utan. Hon är liksom min ponny och jag kommer fortsätta att se henne som det lite grann, hehe. Men samtidigt, så är hon en häst och jag tror inte att det kommer bli så farligt. Det kommer fler hästar och om min framtid blir som jag vill, så lär det komma och gå en hel drös med hästar.  (y)
Men någon gång i mitt liv, när Soccan blir en pensionär, så ska jag köpa tillbaka henne och så ska hon gå hemma hos mig, på min gård, i min trädgård, äta gräs, ha det bra och bara vara min.

Nog om den sentimentala biten ;) haha

Vi ska fortsätta som vi gör nu. Träna i lagom mängd, ha roliga blandade ridpass, tävla på de helger som finns tillfälle och försöka få upp lydnad och styrka.
Vi har haft en himla massa otur under våran tid tillsammans, det har vi. Och nu när hon är frisk, vi har ordnat med två superbra sadlar och alla förutsättningar finns, så kommer hon att utvecklas med stormsteg. Det känns lite surt att det inte är jag som kommer få ta henne hela vägen.
Jag vet att folk kommer säga att "hon var omusklad och att vi inte red några höga klasser osv", men det har ju liksom funnits en anledning till det. Dock är det många som inte kommer veta om det, så det är väl den biten man får ta.
Jag får se det på det hållet att nu har jag lagt et bra grund och ger den nya ägaren alla förutsättningar att bygga på en underbar ponny som kan bli riktigt bra.
Vi hade tex. kunnat strunta i att köpa en dressyrsadel till exempel (nu bara några veckor innan hon ska ut på annons), men det hade inte känts bra att sälja henne utan, då vi vet vilka problem hon får utan en bra sadel.
Vi tänker inte undanhålla något, utan säga precis hur läget är och har varit.

Soccan ska komma till rätt ryttare och rätt hem.
Hon ska komma till någon kunnig som kan rida henne och fortsätta att bygga upp henne. Någon som vill tävla dressyr, men även komma ut på någon hopptävling ibland. Någon som rider ut en hel del och gör roliga saker med henne. Hon ska komma till ett ställe med mycket uppmärksamhet, till någon som har henne som nummer ett.
Hon ska inte säljas snabbast möjliga, utan det ska kännas bra att lämna iväg henne.
Jag vill inte behöva gå och oroa mig om dagarna, så hemmet är otroligt viktigt.

Sen kommer jag inte vara någon "stalker", haha. Det hade jag tyckt varit pest och pina om jag hade köpt en ponny om den gamla ägaren la sig i allt jag gjorde med min nya ponny.
Men jag vill att hon kommer till en ägare som är öppen och inte drar sig för att fråga om hjälp av mig som trots allt vet mycket om henne. Jag vill hålla kontakten och se så att allt går bra med min Sockertopp <3

Jag kan skriva hur mycket som helst om detta, men det får räcka för denna gången.
Alla frågor är välkomna, så kan jag svara på dom så snart jag kan :)

Underbaraste finaste bästa