Sara Carlsson

Värmde upp ute i skogen, sen gick vi in i paddocken en stund och där hade dom precis byggt upp några hinder till gruppen efter, så då passade vi på att skutta lite. Det var lite bockar, någon sax med travbom och sen en 5,5a tror jag.
Började lite på bockarna, sen travhinder och 5,5a på det. Inget var högre än 50-60cm iallafall och Soccan tyckte nog att det var lite onödigt att hoppa så smått, hon hoppade inte på riktigt liksom x) Men jag höjde upp till en meter och då vaknade hon :D Hon var pigg och glad och skuttade över utan problem. Så höjde upp lite till och till sist låg det på 120. Och det är ett stort framsteg från i våras, att bara få känna att hon vill hoppa, hemma, att hon tycker det är kul igen, inte bara på tävling. Skönt att känna att man inte behöver oroa sig och att hon känns fräsch, det är väl det skönaste av allt. Red på vanligt bett också.
Aja, nu ska jag inte överdriva, men det är så kul när man känner att saker går åt rätt håll!
Hon tog sig över 120, det är inte så högt och hade kunnat höja lite till, men det är bättre att avsluta med en positiv känsla, både för henne och mig. Vi har trots allt bara hoppat seriöst tre gånger sen i våras, eller ah, en gång barbacka och låga hinder, en gång genrep inför tävlingen och sen tävlingen i augusti.

Nu känns det bra inför hoppetävlingen på söndag lördag är det, vi kör en klass, lågt igen. (90cm) Det viktigaste av allt är att Soccan får känna att det är kul ^^

Ser ni att min blick blir bättre ju högre hinderna är också? :) När jag hoppar bockar och andra mindre hinder, så är blicken nästan alltid i backen.. Måste hoppa högre lite oftare så blicken förbättras, haha.

Provade nya tränset också och det satt bra tycker jag :) Fast fick ha nosgrimman på yttersta.. och Soccan brukar alltid få ha den på innersta. Hade varit en kul häst med så långt och smalt huvud, fast stor mule längst ut och stora ganascher om man skulle ha på mitten på alla ;)