Sara Carlsson

Detta är nästa del på ponnyns och min historia.
-Den delen när vi egentligen inte vet hur läget var. Allt var bara allämt förvirrande.

(läs del 1 HÄR, del 2 HÄR, och del 3 HÄR)

Del 4

Dagarna rullade på och vissa dagar gick som sagt bra att rida, andra var katastrof.
Vi hoppade inte så mycket, då det inte fanns så mycket hindermaterial (vi stod i ett islandshäststall).
Och när vi väl hoppade, på små bockar, gick det inte särskilt bra, hon var varm och trött och seg i benen. Men vi anmälde oss i alla fall till en hopptävling, för skojs skull liksom ;) Några dagar innan tävlingen gick vi till en paddock i närheten och hoppade lite hinder där, för att checka av hur hon kändes. Vi gjorde det på kvällen, så det inte skulle vara fullt så varmt och jobbigt för lillponnyn.
Då jäklar, vaknade hon ^^ Studsade och tyckte det var superkul, dock hoppade vi inga höjder eftersom tävlingen var rätt så tätt inpå, men det brydde sig inte ponnyn om. Hon hoppade gladeligen och blev till och med stark så jag inte hade full kontroll ibland. (red på vanligt tränsbett också) Hon hade inte riktigt koll på sina ben och det blev en hel del kråkhopp, hehe. Men det var väl fullt förståeligt, då hon inte hade hoppat så mycket sen lägret några veckor tidigare.


haha, hej - ingen koll på benen x)

Tävlingsdagen kom och den dagen fullkomligt ÖSTE regnet ner. Framhoppning och framridning var på gräs och snorhalt, vilket oroade de flesta. Men inte Soccan ;) haha
Hon var nog den gladaste ponnyn på hela tävlingen. (och jag var minst lika glad) Hon hade energi så det räckte och blev över, öste på i galopp på den hala gräsbanan där vi red fram och studsade lite hit och dit.
Jag hade fått låna Johannas pelhambett, eftersom Soccan var så stark när vi hoppade dagarna innan och mitt pelham som jag tänkte använda var på villovägar. Det jag fick låna var tre-fyra centimeter för långt och jag hade inte ridit Soccan på pelham på jättelänge, så det var en chansning, som visade sig vara toppenbra!  Då Soccan ÄLSKAR regn, hopptävling och gräsbanor, var hon överlycklig och därmed pigg och stark. Med pelhamet blev det en lyckad kombination J (att det var för långt, verkade inte störa henne i alla fall)

Vi hoppade en LC och en LC+5. Vi gick och vann den första och kom tvåa i andra! :D
I den andra så var hon lite segare i benen, så kunde inte gasa på riktigt lika mycket. Men vad gör det? Hon var glad, jag var glad, vi fick två superbra rundor och två topp-placeringar, trots att vi knappt hade förväntningarna att komma runt felfritt. Det var bara lycka ^^



Sedan fortsatte dagarna i samma mönster, vissa gick halvbra, andra katastrof. När det regnade gick det som allra bäst att rida. Varvade mellan vanligt tredelat bett och pelham, vilket funkade bra. Vi provade fler sadlar, utan resultat. Så vi sprättade bort klossar från min vanliga sadel, så jag inte skulle hamna fel lika lätt. Det blev varmare väder ute och Soccan blev tröttare i ridningen, så vi försökte rida på kvällen så gott det gick.

En av de bästa dagarna, glad, fin och lydig ponny i ösregn.


Soccan fick en kattkompis, köttfärs hette han tror jag ;) haha


Vi åkte iväg på en efterlängtad tredagars kurs för Mats Torstensson. Såg verkligen fram emot den.
Dock gick det inte så himla bra..  Första dagen, då det var markarbete, gick ganska bra, fast ponnyn tänkte nog mer bakåt än framåt. Hon var inte så arbetssugen. Mats träningar är alltid krävande och Soccan hade inte riktigt full kondis, så man förstår att hon tyckte det var jobbigt.
Andra dagen gick inte särskilt bra. Hon hoppade, men bjöd inte framåt och tyckte det var jobbigt. Vi fick till några bra rundor dock.
Tredje dagen var det banhoppning och hon kändes väl som de andra dagarna, seg och inte på hugget riktigt. Hon hoppade det mesta med vi fick aldrig till den riktiga känslan. Sprången var inte som vanligt.
Tänkte på det mest som att det var varmt, att hon inte hade ordentlig kondis och att vi helt enkelt var tvungna att träna mer. Detta var den första riktiga träningen för tränare sen ridlägret en månad tidigare.  
(Men samtidigt kändes det inte alls bra att hon var sån. Jag intalar mig att det är något som är fel så fort det inte går bra.. Folk tycker att jag är paranoid, men det har liksom blivit så med tiden. Dom säger ”hon är bara stel och det är inte så konstigt när hon inte är i full gång osv. Men min magkänsla har haft rätt i princip varje gång.) Jag blir så fruktansvärt rädd att det ska vara något fel så fort hon inte går som vanligt.





Dagen efter hoppkursen red jag barbacka på hackamore i paddocken och då var hon jättepigg igen. (trots att hon borde ha varit trött sen tredagarskursen)
Alltså, hon var väldigt mysko, hit och dit, bra och dåligt, seg ena dagen och pigg nästa.

Varför, skulle vi få reda på inom kort.

Fortsättning följer…