Träning

Vi tänkte ha lite bommar och cavalettis idag på träningen, så började rida fram, komma lite på bommar osv. Men hon var verkligen helt hemsk att rida. Fy satan. Stel, ville inte gå fram till bettet, tog ingen kontakt alls, tog inte skänklarna, var tråkig i munnen. Usch.
Fast hon såg tydligen bra ut, haha, hon lurade Pia ganska rejält kan man säga, för hon såg nog hur min min såg ut och den stämde nog inte riktigt överens med hur hon tyckte hästen såg ut. Så hon hon frågade om hon var mjuk och fin i munnen, ha. ha. Skulle inte tro det.
Soccan är expert på att luras och spela teater, jag skojar inte, det har varenda tränare som jag har ridit för påpekat.

Så det blev till att ändra planen.
Fick rida igenom henne tills det släppte (efter över en timme) och det var ingen rolig timme att rida kan jag säga. Jag var så sjukt slut i hela kroppen så jag nästan svimmade. Jag var ledsen och arg som ett bi på hästen för att hon skulle göra tvärtemot allt jag ville, hon skulle absolut inte släppa efter, hon skulle gå emot skänkeln, hon skulle vara stark som en åsna, stel och åååh, samtidigt som jag var ledsen för att livet bara känns blä just nu. Det hjälpte liksom inte hur mycket jag än försökte, hon skule bara inte.

Men till slut, äntligen, så släppte det.
Och då kunde hon gå lång och låg i formen, ha ett fint stöd på bettet, böja i sidorna, hon frustade och jag kunde pusta ut.

Hoppas att hon kommer ihåg detta de kommande dagarna, för jag orkar inte med en sån kamp igen denna veckan iallafall ;) haha

Dumma lilla ponny.

Kommentarer
Postat av: Maria

Vad skönt att det släppte till slut iallafall!

2011-08-15 @ 20:33:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0